» Läsvärt

Gömda : en sann historia, är Liza Marklunds första roman som bygger på en sann historia, varpå bokens huvudperson Maria Eriksson också varit medförfattare. Gömda handlar om en vanlig svensk tjej som stortrivs med sitt liv bestående av arbete, familj, vänner och givande hjälparbete på en flyktingförläggning i den medelstora svenska stad hon lever i. Allt är frid och fröjd tills den dag hon förälskar sig i Ali – mannen med de svarta ögonen och de inleder det förhållande som sedermera kommer att utveckla sig till en mardröm.

När förhållandet börjar spåra ur totalt och Ali blir allt mer aggressiv, har paret redan fått ett barn tillsammans. Mias kamp för att göra sig fri från sin man blir därmed problematisk, samtidigt som misshandeln blir allt värre. Slutligen tvingas Mia och hennes barn att gå under jorden.

Boken är en skrämmande skildring av en kvinna som tvingas handskas med djup rädsla, ständig oro, förföljelse och misshandel i ett påfrestande liv på flykt. Om en kvinna med barn som tvingas att kämpa oavbrutet för deras överlevnad. Dessutom utgör boken en hemsk insikt kring det byråkratiska samhället och svenska rättsystemet, som gång på gång sätter käppar i hjulet för Mia och hennes barn liksom ideligen misslyckas med att skydda en hotad människa.

Gömda är verkligen en bok som berör, den förmedlar en smärtsam berättelse som inte går att glömma bort när man väl har tagit del av den. Det är en både bra och viktig bok då den uppmärksammar problemet kring kvinnomisshandel och på ett skakande sätt riktar ljuset mot utsatta kvinnor i vårt samhälle, liksom den bristande hjälp som finns att tillgå för dessa.

Finner man ett värde i Gömda, bör man även läsa uppföljaren Asyl (också skriven av Liza Marklund tillsammans med Maria Eriksson). Tänker inte gå in på vad denna handlar om, då det avslöjar för mycket av utgången i den första boken. Men jag kan kort och gott säga att Asyl är minst lika stark som Gömda, lika välskriven, målande och skrämmande bra.

Det finns sedan ytterligare två böcker, som bygger vidare på berättelsen om Mia Eriksson och hennes ofattbart dystra öde; Mias hemlighet och Mias systrar. Dessa böcker har Maria Eriksson själv författat, men jag kan av en rad anledningar tyvärr inte rekommendera dem för andra; Liza Marklunds frånvaro blir påtaglig och påverkar definitivt textens innehåll och utformning till det sämre. Historien blir urvattnad och kullkastar dessutom också mycket av det som sagts i tidigare böcker, varpå man blir riktigt besviken som läsare.

Vill man läsa en verklighetsbaserad bok utöver det vanliga, ska man definitivt läsa Den vita massajen av Corinne Hofmann.
Boken bygger på en häpnadsväckande sann berättelse, tagen direkt ur författarens eget liv. Den har översatts till en mängd språk, toppat bästsäljarlistorna i en rad länder och dessutom filmatiserats på senare år.

Den vita massajen är historien om den schweiziska kvinnan Corinne Hofmann, som åker på semester till Kenya med sin fästman, men väl där faller handlöst förälskad i massajkrigaren Lketinga. Den kärlek som från hennes sida bokstavligen uppstår vid det första ögonkastet, fyller henne sedan med sådan styrka och passion att hon offrar hela sitt liv för den. Utan att ha en aning om vad hon ger sig in på, säger hon så omedelbart upp hela sitt liv i Schweiz och flyttar till den afrikanska landsbygden. Där går hon till hundra procent in för att leva med sin stora kärlek, tillsammans med massajerna – något som naturligtvis blir lättare sagt än gjort.

Corinne Hofmann berättar på ett osentimentalt och utlämnande sätt, om en tillvaro som är till bredden fylld av kulturkrockar, fysiska umbäranden och känslomässig besatthet. Hon lever med Lketinga i fyra dramatiska omvälvande år och boken är fullspäckad av händelser – nästintill omöjlig att lägga från sig när man väl börjat läsa den.
Historien är således otroligt fascinerande och man pendlar konstant mellan två helt motsatta tankereaktioner, nämligen: ”Wow, vilken kvinna! Vilken vilja, vilket mod och vilken styrka!” och ”Vad är det här för en kvinna!? Hon är ju spritt språngande galen och så naiv att det inte kan vara sant – hon kan inte vara riktigt frisk!?”. Från och till är faktiskt Corinne Hofmanns historia så orimligt sanslös, att man heller inte kan tro annat än att den måste vara uppdiktad!

Jag kan verkligen rekommendera att läsa Den vita massajen – det äventyr som boken förmedlar är i allra högsta grad fängslande att jag har svårt att se hur någon skulle kunna bli besviken.
Däremot skulle jag absolut inte rekommendera att läsa någon utav uppföljarna till denna bok; Den vita massajen är visserligen riktigt bra, men inte på grund av att Corinne Hofmann i sig är någon lysande författare.
Uppföljarna Den vita massajens dotter och Resan tillbaka till den vita massajen är två ganska tråkiga och innehållslösa böcker – de är endast intressanta om man verkligen vill veta exakt vad som hände sedan och enligt min mening tjatar de mest bara ut den första helt exceptionella berättelsen. Inte heller filmatiseringen är värd att se – om det är någon bok som inte görs rättvisa på film, så är det definitivt denna!

9 ½ månad, skriven av radio- och teveprofilen Annika Lantz, är en riktigt rolig och klart läsvärd bok. Den är utformad som en dagboksroman och är lika skärpt, humoristisk och fyndig som man är van att höra eller se författaren.

Innehållet bygger på Annika Lantz egen skämtsamma skildring av mammaledigheten, i samband med sitt andra barns födelse. Tror också att man måste vara mamma eller gravid för att verkligen kunna uppskatta framställningen till fullo. Den igenkännande aspekten är nämligen det som är den största behållningen av boken, det som gör den så fruktansvärt kul.

Boken tar på ett rakt, välformulerat och älskvärt sätt upp en rad tyngre ämnen; förlossningsrädslor, mammaångest, kolik, sömnlöshet med mera. Känner man igen sig i texten är det också rent ut sagt förlösande att få skratta ordentligt åt eländet – det är helt enkelt tragikomik på högsta nivå!

Om jag ska säga något negativt med denna bok, skulle det vara att den faktiskt tappar lite på slutet, förlorar lite av sin skärpa. Men på grund av bokens utformning med berättelser i dagboksform, spelar detta inte särskilt stor roll för helhetsintrycket. Detta är ingen djup litteratur, utan en lättläst och underhållande text kring verklighetsbaserade händelser.

Annika Lantz naturliga öppenhet, självironi och skojfriska återgivning av hennes helt och hållet osminkade vardag i 9 ½ månad, är definitivt något jag förespråkar främst mammor att ta del av. Endast en helt humorbefriad person kan låta bli att dra på smilbanden till denna läsning.

Kronprinsessan och Kungamordet är två fängslade romaner, skrivna av den danska journalisten och författarinnan Hanne-Vibeke Holst. Både Kronprinsessan och den fristående fortsättningen Kungamordet, har gjort succé i en rad länder och i Sverige har vi även kunnat följa dessa som populära och hyllade dramaserier på TV.

Även om båda böckerna har samma miljö som utgångspunkt, lägger de huvudsakligen fokus på olika aspekter. De utspelar sig i samma värld, men i den ena får man främst följa en kvinna och i den andra en man, vilket i det här fallet medför två helt skilda historier som båda är otroligt medryckande, fast på två helt olika sätt. Ska man bara läsa en av dessa böcker, föreslår jag dock Kronprinsessan. Denna var för mig verkligen outstanding och tycker
man om denna, är sedan Kungamordet en given fortsatt läsning.

Kronprinsessan handlar huvudsakligen om klipska och målinriktade Charlotte Damgaard, som blir erbjuden posten som Danmarks miljöminister – något hon bara inte kan tacka nej till. Väl i maktens centrum slås hon dock snabbt av arbetets baksidor; den påfrestande bevakningen från media, politiska intriger och partikollegors svek. Hon blir successivt också allt mer medveten om att många problem och motgångar kretsar kring det faktum att hon är kvinna, att det inte direkt är en fördel att vara kvinna i maktens korridorer. Arbetet i regeringen och inte minst som ett av dess största ansikten utåt, kräver mycket styrka och tid. Charlotte Damgaard försöker ge både och, samtidigt som hon kämpar hårt för att vara en god och närvarande såväl hustru som mamma.

Boken är så en fascinerande skildring dels av en kvinnas kamp att slå sig fram i en både maktcentrerad och mansdominerad värld, dels av en kvinnas dubbla roller. Frågan om huruvida det som kvinna faktiskt går att passa samman ett krävande liv i rampljuset, med ett lyckligt äktenskap och familjeliv, kommer här till sin spets.
Kronprinsessan är en otroligt välkomponerad roman, som på ett spännande sätt framställer det politiska spelet och väcker många egna tankar och funderingar. Helt enkelt en riktigt bra bok som jag rekommenderar andra att läsa!

Henning Mankells deckarserie om kriminalkommissarie Kurt Wallander, utgör utan tvekan den perfekta sommarläsningen!
För er som inte redan läst alla böcker, kan jag verkligen rekommendera att inhandla eller låna dessa inför semestern – det är totalt tio fängslande böcker som garanterar en spännande läsning.

Nu är jag visserligen uppväxt i Ystad, som är den stad i vilken alla böcker huvudsakligen utspelar sig. Det gör naturligtvis att jag uppskattar dessa böcker lite extra – även om Mankell strukturerat om staden en aning, eller bytt ut vissa namn, kan jag nämligen helt klart känna igen mig i texten och se platserna för många scenarion framför mig. Men även om jag inte hade haft denna fördel, är jag helt övertygad om att jag i vilket fall hade fastnat för dessa böcker. Jag vet också många fler än jag som förälskat sig i dem, utan att någonsin ha varit i Ystad.

Precis som de flesta andra av Henning Mankells böcker, är Wallander-böckerna skriva på ett sätt som gör att man lätt lever sig in i historien och lär känna huvudpersonerna på djupet. Dessutom är mordfallen och detaljerna kring dessa väl genomtänkta och beskrivna på ett ytterst intresseväckande sätt – spänningen stiger verkligen allt mer för varje pusselbit som Wallander och hans kollegor på Ystadpolisen lyckas lägga på plats och när man läst ut en bok vill man genast börja på nästa!

Böckerna om Wallander har utkommit i följande ordning:

Mördare utan ansikte (1991)
Hundarna i Riga (1992)
Den vita lejoninnan (1993)
Mannen som log (1994)
Villospår (1995)
Den femte kvinnan (1996)
Steget efter (1997)
Brandvägg (1998)
Pyramiden (1999)
Innan frosten (2002)

Men det är inte alls nödvändigt att läsa dem i denna ordningsföljd; varje bok berör ett eget mordfall och kan därför läsas separat. Har man möjligheten är det dock mer givande att läsa dem i ovanstående ordning, eftersom det då blir lättare att lära känna Wallander som person och få en mer strukturerad överblick av hans liv och djupare insikt i hans personlighet.

Ämnar man bara läsa en enda bok om Kurt Wallander, rekommenderar jag utan tvekan Brandvägg, som är min absoluta favorit. Sämst (även om ingen är dålig!) anser jag vara Innan Frosten, främst därför att det inte är Wallander själv som är huvudpersonen i denna bok, utan hans dotter Linda.

Innan man ger sig in i denna ultimata sommarläsning, bör man även veta att Pyramiden skiljer sig från de andra böckerna då den fokuserar mer på Wallander själv. Egentligen hade den kanske passat att läsa först av alla, men gör man det tror jag inte att man uppskattar den på samma sätt som om man läser den sist av allt, varpå den liksom får knyta ihop säcken. Man bör också vara väl medveten om att den mängd tv- och filmserier som visats och fortsätter att produceras om kommissarie Kurt Wallander, till största del inte baseras på de utgivna böckerna. De flesta manuskript för dessa, är skapade helt och hållet för filmatiseringen. Dessutom kan man inte på långa vägar jämföra filmatiseringarna med böckerna (även om min underbara mamma gör ett lysande jobb som statist i flera utav filmproduktionerna!).
Det skrivna ordet är som alltid annars tusen gånger bättre och historien om Wallander ska läsas för att komma till sin fulla rätt!