» filmatisering

För ett tag sedan hade Flyga drake av Khaled Hosseini premiär på svenska biografer – detta faktum påminde mig om att jag hade boken stående någonstans i bokhyllan, oläst. Hade helt enkelt inhandlat den vid något tillfälle och lagt den på hög, tillsammans med allt annat jag ämnar läsa så fort tillfälle ges.

Samma kväll jag började läsa Flyga drake var jag fast, totalfängslad. Jag kan ärligt talat säga att jag efter denna kväll inget hellre önskande en ledig stund, än att få sätta mig ner med denna helt fantastiska bok. Den utgör enligt min mening litterär perfektion – den har allt!

Flyga drake utspelar sig till största del i Afghanistan, i Kabul. Det är en gripande roman om vänskap och lojalitet, svek och ånger. En målande berättelse om Amir och Hassan som växer upp som bästa vänner, uppfostras sida vid sida men ändå i totalt skilda världar – Hassan är nämligen Amirs fars tjänare. Berättelsen skildrar på ett högst målande och fascinerande sätt en gripande del av Afghanistans dramatiska historia, det starka bandet mellan far och son, liksom känslorna som på gott och ont kan uppstå i en riktigt äkta vänskap. Jag vill inte säga för mycket om handlingen, det bästa är nämligen att själv få uppleva och slukas, överraskas och förvånas, beröras, våndas, glädjas. En riktigt bra bok kan inte beskrivas (därför bör man absolut heller inte se Flyga drake innan man läser den – en filmatisering kan omöjligen göra den djupa historien rättvisa).

Khaled Hosseinis Flyga drake utgör definitivt något av det bästa jag någonsin har läst. Jag rekommenderar ALLA att läsa den – vågar faktiskt till och med garantera att den kommer att fängsla, den kan helt enkelt inte lämna någon oberörd.

Har nu mer eller mindre kastat mig över Khaled Hosseinis andra bok; Tusen strålande solar. Även denna verkar minst sagt lovande, men jag får helt enkelt återkomma om detta…

Vill man läsa en verklighetsbaserad bok utöver det vanliga, ska man definitivt läsa Den vita massajen av Corinne Hofmann.
Boken bygger på en häpnadsväckande sann berättelse, tagen direkt ur författarens eget liv. Den har översatts till en mängd språk, toppat bästsäljarlistorna i en rad länder och dessutom filmatiserats på senare år.

Den vita massajen är historien om den schweiziska kvinnan Corinne Hofmann, som åker på semester till Kenya med sin fästman, men väl där faller handlöst förälskad i massajkrigaren Lketinga. Den kärlek som från hennes sida bokstavligen uppstår vid det första ögonkastet, fyller henne sedan med sådan styrka och passion att hon offrar hela sitt liv för den. Utan att ha en aning om vad hon ger sig in på, säger hon så omedelbart upp hela sitt liv i Schweiz och flyttar till den afrikanska landsbygden. Där går hon till hundra procent in för att leva med sin stora kärlek, tillsammans med massajerna – något som naturligtvis blir lättare sagt än gjort.

Corinne Hofmann berättar på ett osentimentalt och utlämnande sätt, om en tillvaro som är till bredden fylld av kulturkrockar, fysiska umbäranden och känslomässig besatthet. Hon lever med Lketinga i fyra dramatiska omvälvande år och boken är fullspäckad av händelser – nästintill omöjlig att lägga från sig när man väl börjat läsa den.
Historien är således otroligt fascinerande och man pendlar konstant mellan två helt motsatta tankereaktioner, nämligen: ”Wow, vilken kvinna! Vilken vilja, vilket mod och vilken styrka!” och ”Vad är det här för en kvinna!? Hon är ju spritt språngande galen och så naiv att det inte kan vara sant – hon kan inte vara riktigt frisk!?”. Från och till är faktiskt Corinne Hofmanns historia så orimligt sanslös, att man heller inte kan tro annat än att den måste vara uppdiktad!

Jag kan verkligen rekommendera att läsa Den vita massajen – det äventyr som boken förmedlar är i allra högsta grad fängslande att jag har svårt att se hur någon skulle kunna bli besviken.
Däremot skulle jag absolut inte rekommendera att läsa någon utav uppföljarna till denna bok; Den vita massajen är visserligen riktigt bra, men inte på grund av att Corinne Hofmann i sig är någon lysande författare.
Uppföljarna Den vita massajens dotter och Resan tillbaka till den vita massajen är två ganska tråkiga och innehållslösa böcker – de är endast intressanta om man verkligen vill veta exakt vad som hände sedan och enligt min mening tjatar de mest bara ut den första helt exceptionella berättelsen. Inte heller filmatiseringen är värd att se – om det är någon bok som inte görs rättvisa på film, så är det definitivt denna!

Henning Mankells deckarserie om kriminalkommissarie Kurt Wallander, utgör utan tvekan den perfekta sommarläsningen!
För er som inte redan läst alla böcker, kan jag verkligen rekommendera att inhandla eller låna dessa inför semestern – det är totalt tio fängslande böcker som garanterar en spännande läsning.

Nu är jag visserligen uppväxt i Ystad, som är den stad i vilken alla böcker huvudsakligen utspelar sig. Det gör naturligtvis att jag uppskattar dessa böcker lite extra – även om Mankell strukturerat om staden en aning, eller bytt ut vissa namn, kan jag nämligen helt klart känna igen mig i texten och se platserna för många scenarion framför mig. Men även om jag inte hade haft denna fördel, är jag helt övertygad om att jag i vilket fall hade fastnat för dessa böcker. Jag vet också många fler än jag som förälskat sig i dem, utan att någonsin ha varit i Ystad.

Precis som de flesta andra av Henning Mankells böcker, är Wallander-böckerna skriva på ett sätt som gör att man lätt lever sig in i historien och lär känna huvudpersonerna på djupet. Dessutom är mordfallen och detaljerna kring dessa väl genomtänkta och beskrivna på ett ytterst intresseväckande sätt – spänningen stiger verkligen allt mer för varje pusselbit som Wallander och hans kollegor på Ystadpolisen lyckas lägga på plats och när man läst ut en bok vill man genast börja på nästa!

Böckerna om Wallander har utkommit i följande ordning:

Mördare utan ansikte (1991)
Hundarna i Riga (1992)
Den vita lejoninnan (1993)
Mannen som log (1994)
Villospår (1995)
Den femte kvinnan (1996)
Steget efter (1997)
Brandvägg (1998)
Pyramiden (1999)
Innan frosten (2002)

Men det är inte alls nödvändigt att läsa dem i denna ordningsföljd; varje bok berör ett eget mordfall och kan därför läsas separat. Har man möjligheten är det dock mer givande att läsa dem i ovanstående ordning, eftersom det då blir lättare att lära känna Wallander som person och få en mer strukturerad överblick av hans liv och djupare insikt i hans personlighet.

Ämnar man bara läsa en enda bok om Kurt Wallander, rekommenderar jag utan tvekan Brandvägg, som är min absoluta favorit. Sämst (även om ingen är dålig!) anser jag vara Innan Frosten, främst därför att det inte är Wallander själv som är huvudpersonen i denna bok, utan hans dotter Linda.

Innan man ger sig in i denna ultimata sommarläsning, bör man även veta att Pyramiden skiljer sig från de andra böckerna då den fokuserar mer på Wallander själv. Egentligen hade den kanske passat att läsa först av alla, men gör man det tror jag inte att man uppskattar den på samma sätt som om man läser den sist av allt, varpå den liksom får knyta ihop säcken. Man bör också vara väl medveten om att den mängd tv- och filmserier som visats och fortsätter att produceras om kommissarie Kurt Wallander, till största del inte baseras på de utgivna böckerna. De flesta manuskript för dessa, är skapade helt och hållet för filmatiseringen. Dessutom kan man inte på långa vägar jämföra filmatiseringarna med böckerna (även om min underbara mamma gör ett lysande jobb som statist i flera utav filmproduktionerna!).
Det skrivna ordet är som alltid annars tusen gånger bättre och historien om Wallander ska läsas för att komma till sin fulla rätt!