» Afrika

Har just läst om den gamla klassikern Rötter av Alex Haley. Senast jag läste denna bok var jag tolv år – det var den första ”riktiga” bok jag läste och eftersom den minst sagt gjorde ett intryck på mig, etsade sig fast i minnet, kändes det helt enkelt på tiden att återuppleva berättelsen och läsa historien på nytt ur ett vuxet perspektiv.

Rötter är verkligen ett litterärt mästerverk och det är inte konstigt att den blev en succé när den kom ut 1976 och såldes i miljontals exemplar världen över. Som tolvåring fastnade jag för berättelsen främst eftersom den var så spännande och skrämmande, som vuxen var naturligtvis Rötter dock så mycket mer än en fängslande och otäck läsning.

Rötter eller Roots: The Saga of an American Family som den engelska originaltiteln lyder, är verkligen en fruktansvärt målande och bra historisk skildring av slavhandeln. Boken börjar således med en slavjakt i Gambia och slutar med slaveriets avskaffande. Huvudpersonen är negerslaven Kunta Kinte och det är hans historia som sedan förs vidare i generation efter generation, först via hans egen dotter, sedan via hennes son och så vidare. Slutligen hamnade historien om Kunta Kinte – hans liv från det att han var en fri afrikan till det att han dog som en negerslav i Amerika, hos författaren Alex Haley (numera avliden). Efter tolv år av intensiv släktforskning lyckades han också sammanställa boken om sina förfäder, hitta tillbaka till sina rötter för att sedan förmedla historien om Kunta Kinte och hans efterlevande till hela världen.

Rötter är en dramatisk skildring av slaveriet, de vitas fruktansvärda behandling av och inställning till negerslavarna. Det är en oerhört stark bok som på ett mästerligt sätt dels förmedlar den ofattbart brutala människosyn som rådde och medförde förtryck, tortyr, lidande. Dels berättar om en överväldigande sammanhållning och kärlek, ett evigt hopp liksom brinnande längtan efter frihet och rättvisa i en ständig kamp för överlevnad.

Alex Haleys Rötter är helt klart en bok som ALLA borde läsa.

Vill man läsa en verklighetsbaserad bok utöver det vanliga, ska man definitivt läsa Den vita massajen av Corinne Hofmann.
Boken bygger på en häpnadsväckande sann berättelse, tagen direkt ur författarens eget liv. Den har översatts till en mängd språk, toppat bästsäljarlistorna i en rad länder och dessutom filmatiserats på senare år.

Den vita massajen är historien om den schweiziska kvinnan Corinne Hofmann, som åker på semester till Kenya med sin fästman, men väl där faller handlöst förälskad i massajkrigaren Lketinga. Den kärlek som från hennes sida bokstavligen uppstår vid det första ögonkastet, fyller henne sedan med sådan styrka och passion att hon offrar hela sitt liv för den. Utan att ha en aning om vad hon ger sig in på, säger hon så omedelbart upp hela sitt liv i Schweiz och flyttar till den afrikanska landsbygden. Där går hon till hundra procent in för att leva med sin stora kärlek, tillsammans med massajerna – något som naturligtvis blir lättare sagt än gjort.

Corinne Hofmann berättar på ett osentimentalt och utlämnande sätt, om en tillvaro som är till bredden fylld av kulturkrockar, fysiska umbäranden och känslomässig besatthet. Hon lever med Lketinga i fyra dramatiska omvälvande år och boken är fullspäckad av händelser – nästintill omöjlig att lägga från sig när man väl börjat läsa den.
Historien är således otroligt fascinerande och man pendlar konstant mellan två helt motsatta tankereaktioner, nämligen: ”Wow, vilken kvinna! Vilken vilja, vilket mod och vilken styrka!” och ”Vad är det här för en kvinna!? Hon är ju spritt språngande galen och så naiv att det inte kan vara sant – hon kan inte vara riktigt frisk!?”. Från och till är faktiskt Corinne Hofmanns historia så orimligt sanslös, att man heller inte kan tro annat än att den måste vara uppdiktad!

Jag kan verkligen rekommendera att läsa Den vita massajen – det äventyr som boken förmedlar är i allra högsta grad fängslande att jag har svårt att se hur någon skulle kunna bli besviken.
Däremot skulle jag absolut inte rekommendera att läsa någon utav uppföljarna till denna bok; Den vita massajen är visserligen riktigt bra, men inte på grund av att Corinne Hofmann i sig är någon lysande författare.
Uppföljarna Den vita massajens dotter och Resan tillbaka till den vita massajen är två ganska tråkiga och innehållslösa böcker – de är endast intressanta om man verkligen vill veta exakt vad som hände sedan och enligt min mening tjatar de mest bara ut den första helt exceptionella berättelsen. Inte heller filmatiseringen är värd att se – om det är någon bok som inte görs rättvisa på film, så är det definitivt denna!