Hetast
-
Har just läst om den gamla klassikern Rötter av Alex Haley. Senast jag läste denna bok var jag tolv år – det var den första ”riktiga” bok jag läste och eftersom den minst sagt gjorde ett intryck på mig, etsade sig fast i minnet, kändes det helt enkelt på tiden att återuppleva berättelsen och läsa historien på nytt ur ett vuxet perspektiv.
Rötter är verkligen ett litterärt mästerverk och det är inte konstigt att den blev en succé när den kom ut 1976 och såldes i miljontals exemplar världen över. Som tolvåring fastnade jag för berättelsen främst eftersom den var så spännande och skrämmande, som vuxen var naturligtvis Rötter dock så mycket mer än en fängslande och otäck läsning.Rötter eller Roots: The Saga of an American Family som den engelska originaltiteln lyder, är verkligen en fruktansvärt målande och bra historisk skildring av slavhandeln. Boken börjar således med en slavjakt i Gambia och slutar med slaveriets avskaffande. Huvudpersonen är negerslaven Kunta Kinte och det är hans historia som sedan förs vidare i generation efter generation, först via hans egen dotter, sedan via hennes son och så vidare. Slutligen hamnade historien om Kunta Kinte – hans liv från det att han var en fri afrikan till det att han dog som en negerslav i Amerika, hos författaren Alex Haley (numera avliden). Efter tolv år av intensiv släktforskning lyckades han också sammanställa boken om sina förfäder, hitta tillbaka till sina rötter för att sedan förmedla historien om Kunta Kinte och hans efterlevande till hela världen.
Rötter är en dramatisk skildring av slaveriet, de vitas fruktansvärda behandling av och inställning till negerslavarna. Det är en oerhört stark bok som på ett mästerligt sätt dels förmedlar den ofattbart brutala människosyn som rådde och medförde förtryck, tortyr, lidande. Dels berättar om en överväldigande sammanhållning och kärlek, ett evigt hopp liksom brinnande längtan efter frihet och rättvisa i en ständig kamp för överlevnad.
Alex Haleys Rötter är helt klart en bok som ALLA borde läsa.
-
De som tycker om att vistas i vildmarken, tillbringa tid i naturen på olika sätt – långvandra, campa, fiska eller jaga, borde verkligen införskaffa Överlevnadshandboken.
Denna bok handlar om hur man överlever i alla klimat, såväl till lands som till sjöss. Den är skriven av John ”Lofty” Wiseman, en man som under 26 år tjänstgjorde i en elitkår inom Brittiska armén, specialutbildad för att utföra besvärliga uppdrag i hela världen. I arbetet tvingades John Wiseman att klara sig helt och hållet på egen hand även i fiendeland – vara sin egen läkare, navigatör, kock etc. På grund av sina gedigna kunskaper och erfarenheter kom han sedermera också att arbeta som instruktör inom elitkåren i just konsten att överleva, något som också resulterat i boken.I Överlevnadshandboken lär man sig att vara väl förberedd inför alla tänkbara situationer, kort sagt: hur man ska bete dig för att överleva. För att nämna några få exempel berättar boken hur man i naturen på olika sätt kan skaffa vatten och näringsrik föda – vad som är ätbart och inte i växt och djurriket, hur man förvarar och lagar maten, hur man slår läger liksom gör upp eld. Den beskriver hur man hittar fram med hjälp av naturen själv, gör och använder naturmediciner och hur man förutser vädret. Dessutom ger den förebyggande information och tips kring alla möjliga nödsituationer – kunskaper om hur man undviker faror eller agerar när olyckan redan är framme (hur man ger första hjälpen, signalerar efter hjälp, bör agera vid olika katastrofer osv).
Att Överlevnadshandboken blivit en bestseller världen över förvånar mig inte ett dugg, den är verkligen pedagogisk och välstrukturerad liksom heltäckande och otroligt givande. Den garanterar en riktigt spännande läsning som dessutom ger livsnödvändiga kunskaper på köpet. Intresserar man sig mycket för natur och uppskattar friluftsliv, vågar jag faktiskt garantera att denna bok kommer att medföra stor behållning och glädje!
-
Läste Box 21 av författarna Anders Roslund och Börge Hellström i veckan som gick. Måste säga att det var en fantastiskt bra bok, en både spännande och djupt tankeväckande läsning, från början till slut.
Box 21 är en starkt, gripande och brutal kriminalroman. Den innehåller en rad parallella handlingar, som på ett effektfullt sätt successivt flätas samman, för att slutligen kulminera på sista sidan genom ett perfekt slut, som verkligen får en att dra efter andan.Boken vars handling utspelar sig i Stockholm, skildrar således en mörk sida av samhället och beskriver på ett gripande sätt hur skam kan driva människan till de mest förskräckliga handlingar. Den berättar två unga kvinnors öden, som sexslavar i en lägenhet med elektroniska lås. Den berör en knarkares desperata flykt från sig själv och de som vill honom illa, liksom de anhörigas ofrivilligt plågsamma tillvaro. Den beskriver polisens komplicerade arbete, till bredden fyllt av plågsamma känslor, uppgivenhet och mycket svåra beslut.
Författarna är påtagligt insatta i den värld de målar upp och resultatet känns därför högst trovärdigt. Alla de jämnlöpande handlingar som avlöser varandra, knyts ihop på otroligt genomtänkt och proffsigt sätt. Boken blir så mycket mer än bara en spännande kriminalroman – den berör helt enkelt ända in på djupet och sätter verkligen frågor som; ”när ett brottsoffer blir en brottsling – är hon då god eller ond?”, på sin spets. LÄS!
-
Läste ut Katarina Wennstams spänningsroman Smuts i veckan som gick och bara måste rekommendera den till andra!
Smuts är en chockerande bok om sexhandel och prostitution, skriven på ett fruktansvärt målande sätt, som gör det skrämmande lätt att leva sig in i ämnet och de olika karaktärernas liv, tankar och känslor. I boken får man ingående följa den sexköpande stjärnadvokaten Jonas Wahl samt hans hustru och barn, i deras gemensamma men ändå så olika liv. De personer och diverse intriger som florerar i boken, bidrar alla till att ur olika vinklar belysa huvudproblematiken, varpå berättelsen blir oerhört fängslande, djupgående och intressant.Boken är verkligen svår att lägga från sig när man väl börjat läsa den. Den skildrar en hemsk verklighet där män på olika sätt utnyttjar kvinnor och eftersom man som läsare får betrakta de olika situationerna såväl ur förövarens synvinkel, som ur dennes närmaste omgivnings, blir problematiken förvånansvärt tydlig samtidigt som man slås av många nya insikter, funderingar och avsky. Att huvudpersonen Jonas Wahl sakta men säkert går mot sin undergång och därmed även riskerar att dra med sig alla han trots allt älskar i fallet, gör dessutom att berättelsen också blir otroligt spännande.
Smuts känns realistisk och trovärdig, framförallt i dialogpartierna och bokens upplägg är verkligen genomtänkt och proffsigt. Ska jag anmärka på något, så skulle det vara att vissa inslag i boken är lite väl pornografiska för min smak (inte minst med tanke på att det är prostitution det handlar om). Men samtidigt tror jag faktiskt att dessa partier behövs i denna bok, för att man som läsare ska kunna leva sig in även i sexköparnas huvuden och ha en möjlighet att förstå deras sjuka tankegångar och påtagliga drivkrafter.
Helt enkelt en obehagligt bra bok, som riktar ett starkt och viktigt ljus mot en fruktansvärd sanning.
-
Inom genren kriminalroman, finns det enligt min mening INGEN som slår kriminologen och författaren Leif GW Persson. Nyligen släppte han sin åttonde bok – Den som dödar draken och efter en fängslande sträckläsning, kunde jag nöjt konstatera att den höll precis samma höga standard som de föregående böckerna.
Vill man ha absolut största möjliga behållning av Leif GW Perssons böcker, bör man läsa dem i kronologisk ordning. Det löper nämligen en röd tråd genom alla hans verk och vill man leva sig in i de olika fallen, personligheterna och relationerna till max, vinner man utan tvekan på att läsa böckerna i den följd de utkommit;Grisfesten (1978)
Profitörerna (1979)
Samhällsbärarna (1982)
Mellan sommarens längtan och vinterns köld (2002)
En annan tid, ett annat liv (2003)
Linda – som i Lindamordet (2005)
Faller fritt som i en dröm (2007)
Den som dödar draken (2008)För var bok man läser, får man faktiskt klarhet kring något man läst i en tidigare bok – detta är en av alla anledningar till att jag är så fruktansvärt förtjust i Leif GW Perssons böcker. Andra skäl är att böckerna kort sagt innehåller allt man behöver; en perfekt balans mellan spänning, humor, fakta och fantasi.
Alla Leif GW Perssons böcker har lyckats fängsla mig, men på en rad olika sätt. De har alla känts trovärdiga, som om de verkligen baserats på reella fall – inte minst eftersom de sällan har en ”happy ending”, då fallen snarare oftast förblir olösta. De har givit mig intressanta funderingar och en någorlunda insikt i hur det svenska polisväsendet fungerar. Dessutom älskar jag Leif GW Perssons okonstlade sätt att skriva och uttrycka sig – texten håller i regel en fulländad jämvikt mellan djupt och givande, enkelt och okonstlat.
Bäst av alla Leif GW Perssons böcker, är enligt mig Faller fritt som i en dröm. Denna bok handlar om mordet på statsminister Olof Palme och presenterar en mängd tänkvärda teorier och spår, i formen av en medryckande och till viss del faktabaserad kriminalroman.
Enligt min åsikt borde alla läsa åtminstone en bok av Leif GW Persson. Jag har helt enkelt svårt att se hur man inte kan falla för hans författarskap!
-
Gömda : en sann historia, är Liza Marklunds första roman som bygger på en sann historia, varpå bokens huvudperson Maria Eriksson också varit medförfattare. Gömda handlar om en vanlig svensk tjej som stortrivs med sitt liv bestående av arbete, familj, vänner och givande hjälparbete på en flyktingförläggning i den medelstora svenska stad hon lever i. Allt är frid och fröjd tills den dag hon förälskar sig i Ali – mannen med de svarta ögonen och de inleder det förhållande som sedermera kommer att utveckla sig till en mardröm.
När förhållandet börjar spåra ur totalt och Ali blir allt mer aggressiv, har paret redan fått ett barn tillsammans. Mias kamp för att göra sig fri från sin man blir därmed problematisk, samtidigt som misshandeln blir allt värre. Slutligen tvingas Mia och hennes barn att gå under jorden.Boken är en skrämmande skildring av en kvinna som tvingas handskas med djup rädsla, ständig oro, förföljelse och misshandel i ett påfrestande liv på flykt. Om en kvinna med barn som tvingas att kämpa oavbrutet för deras överlevnad. Dessutom utgör boken en hemsk insikt kring det byråkratiska samhället och svenska rättsystemet, som gång på gång sätter käppar i hjulet för Mia och hennes barn liksom ideligen misslyckas med att skydda en hotad människa.
Gömda är verkligen en bok som berör, den förmedlar en smärtsam berättelse som inte går att glömma bort när man väl har tagit del av den. Det är en både bra och viktig bok då den uppmärksammar problemet kring kvinnomisshandel och på ett skakande sätt riktar ljuset mot utsatta kvinnor i vårt samhälle, liksom den bristande hjälp som finns att tillgå för dessa.
Finner man ett värde i Gömda, bör man även läsa uppföljaren Asyl (också skriven av Liza Marklund tillsammans med Maria Eriksson). Tänker inte gå in på vad denna handlar om, då det avslöjar för mycket av utgången i den första boken. Men jag kan kort och gott säga att Asyl är minst lika stark som Gömda, lika välskriven, målande och skrämmande bra.
Det finns sedan ytterligare två böcker, som bygger vidare på berättelsen om Mia Eriksson och hennes ofattbart dystra öde; Mias hemlighet och Mias systrar. Dessa böcker har Maria Eriksson själv författat, men jag kan av en rad anledningar tyvärr inte rekommendera dem för andra; Liza Marklunds frånvaro blir påtaglig och påverkar definitivt textens innehåll och utformning till det sämre. Historien blir urvattnad och kullkastar dessutom också mycket av det som sagts i tidigare böcker, varpå man blir riktigt besviken som läsare.
-
Vill man läsa en verklighetsbaserad bok utöver det vanliga, ska man definitivt läsa Den vita massajen av Corinne Hofmann.
Boken bygger på en häpnadsväckande sann berättelse, tagen direkt ur författarens eget liv. Den har översatts till en mängd språk, toppat bästsäljarlistorna i en rad länder och dessutom filmatiserats på senare år.Den vita massajen är historien om den schweiziska kvinnan Corinne Hofmann, som åker på se
mester till Kenya med sin fästman, men väl där faller handlöst förälskad i massajkrigaren Lketinga. Den kärlek som från hennes sida bokstavligen uppstår vid det första ögonkastet, fyller henne sedan med sådan styrka och passion att hon offrar hela sitt liv för den. Utan att ha en aning om vad hon ger sig in på, säger hon så omedelbart upp hela sitt liv i Schweiz och flyttar till den afrikanska landsbygden. Där går hon till hundra procent in för att leva med sin stora kärlek, tillsammans med massajerna – något som naturligtvis blir lättare sagt än gjort.Corinne Hofmann berättar på ett osentimentalt och utlämnande sätt, om en tillvaro som är till bredden fylld av kulturkrockar, fysiska umbäranden och känslomässig besatthet. Hon lever med Lketinga i fyra dramatiska omvälvande år och boken är fullspäckad av händelser – nästintill omöjlig att lägga från sig när man väl börjat läsa den.
Historien är således otroligt fascinerande och man pendlar konstant mellan två helt motsatta tankereaktioner, nämligen: ”Wow, vilken kvinna! Vilken vilja, vilket mod och vilken styrka!” och ”Vad är det här för en kvinna!? Hon är ju spritt språngande galen och så naiv att det inte kan vara sant – hon kan inte vara riktigt frisk!?”. Från och till är faktiskt Corinne Hofmanns historia så orimligt sanslös, att man heller inte kan tro annat än att den måste vara uppdiktad!Jag kan verkligen rekommendera att läsa Den vita massajen – det äventyr som boken förmedlar är i allra högsta grad fängslande att jag har svårt att se hur någon skulle kunna bli besviken.
Däremot skulle jag absolut inte rekommendera att läsa någon utav uppföljarna till denna bok; Den vita massajen är visserligen riktigt bra, men inte på grund av att Corinne Hofmann i sig är någon lysande författare.
Uppföljarna Den vita massajens dotter och Resan tillbaka till den vita massajen är två ganska tråkiga och innehållslösa böcker – de är endast intressanta om man verkligen vill veta exakt vad som hände sedan och enligt min mening tjatar de mest bara ut den första helt exceptionella berättelsen. Inte heller filmatiseringen är värd att se – om det är någon bok som inte görs rättvisa på film, så är det definitivt denna! -
9 ½ månad, skriven av radio- och teveprofilen Annika Lantz, är en riktigt rolig och klart läsvärd bok. Den är utformad som en dagboksroman och är lika skärpt, humoristisk och fyndig som man är van att höra eller se författaren.
Innehållet bygger på Annika Lantz egen skämtsamma skildring av mammaledigheten, i samband med sitt andra barns födelse. Tror också att man måste vara mamma eller gravid för att verkligen kunna uppskatta framställningen till fullo. Den igenkännande aspekten är nämligen det som är den största behållningen av boken, det som gör den så fruktansvärt kul.Boken tar på ett rakt, välformulerat och älskvärt sätt upp en rad tyngre ämnen; förlossningsrädslor, mammaångest, kolik, sömnlöshet med mera. Känner man igen sig i texten är det också rent ut sagt förlösande att få skratta ordentligt åt eländet – det är helt enkelt tragikomik på högsta nivå!
Om jag ska säga något negativt med denna bok, skulle det vara att den faktiskt tappar lite på slutet, förlorar lite av sin skärpa. Men på grund av bokens utformning med berättelser i dagboksform, spelar detta inte särskilt stor roll för helhetsintrycket. Detta är ingen djup litteratur, utan en lättläst och underhållande text kring verklighetsbaserade händelser.
Annika Lantz naturliga öppenhet, självironi och skojfriska återgivning av hennes helt och hållet osminkade vardag i 9 ½ månad, är definitivt något jag förespråkar främst mammor att ta del av. Endast en helt humorbefriad person kan låta bli att dra på smilbanden till denna läsning.
-
Kronprinsessan och Kungamordet är två fängslade romaner, skrivna av den danska journalisten och författarinnan Hanne-Vibeke Holst. Både Kronprinsessan och den fristående fortsättningen Kungamordet, har gjort succé i en rad länder och i Sverige har vi även kunnat följa dessa som populära och hyllade dramaserier på TV.
Även om båda böckerna har samma miljö som utgångspunkt, lägger de huvudsakligen fokus på olika aspekter. De utspelar sig i samma värld, men i den ena får man främst följa en kvinna och i den andra en man, vilket i det här fallet medför två helt skilda historier som båda är otroligt medryckande, fast på två helt olika sätt. Ska man bara läsa en av dessa böcker, föreslår jag dock Kronprinsessan. Denna var för mig verkligen outstanding och tycker
man om denna, är sedan Kungamordet en given fortsatt läsning.Kronprinsessan handlar huvudsakligen om klipska och målinriktade Charlotte Damgaard, som blir erbjuden posten som Danmarks miljöminister – något hon bara inte kan tacka nej till. Väl i maktens centrum slås hon dock snabbt av arbetets baksidor; den påfrestande bevakningen från media, politiska intriger och partikollegors svek. Hon blir successivt också allt mer medveten om att många problem och motgångar kretsar kring det faktum att hon är kvinna, att det inte direkt är en fördel att vara kvinna i maktens korridorer. Arbetet i regeringen och inte minst som ett av dess största ansikten utåt, kräver mycket styrka och tid. Charlotte Damgaard försöker ge både och, samtidigt som hon kämpar hårt för att vara en god och närvarande såväl hustru som mamma.
Boken är så en fascinerande skildring dels av en kvinnas kamp att slå sig fram i en både maktcentrerad och mansdominerad värld, dels av en kvinnas dubbla roller. Frågan om huruvida det som kvinna faktiskt går att passa samman ett krävande liv i rampljuset, med ett lyckligt äktenskap och familjeliv, kommer här till sin spets.
Kronprinsessan är en otroligt välkomponerad roman, som på ett spännande sätt framställer det politiska spelet och väcker många egna tankar och funderingar. Helt enkelt en riktigt bra bok som jag rekommenderar andra att läsa! -
Henning Mankells deckarserie om kriminalkommissarie Kurt Wallander, utgör utan tvekan den perfekta sommarläsningen!
För er som inte redan läst alla böcker, kan jag verkligen rekommendera att inhandla eller låna dessa inför semestern – det är totalt tio fängslande böcker som garanterar en spännande läsning.Nu är jag visserligen uppväxt i Ystad, som är den stad i vilken alla böcker huvudsakligen uts
pelar sig. Det gör naturligtvis att jag uppskattar dessa böcker lite extra – även om Mankell strukturerat om staden en aning, eller bytt ut vissa namn, kan jag nämligen helt klart känna igen mig i texten och se platserna för många scenarion framför mig. Men även om jag inte hade haft denna fördel, är jag helt övertygad om att jag i vilket fall hade fastnat för dessa böcker. Jag vet också många fler än jag som förälskat sig i dem, utan att någonsin ha varit i Ystad.Precis som de flesta andra av Henning Mankells böcker, är Wallander-böckerna skriva på ett sätt som gör att man lätt lever sig in i historien och lär känna huvudpersonerna på djupet. Dessutom är mordfallen och detaljerna kring dessa väl genomtänkta och beskrivna på ett ytterst intresseväckande sätt – spänningen stiger verkligen allt mer för varje pusselbit som Wallander och hans kollegor på Ystadpolisen lyckas lägga på plats och när man läst ut en bok vill man genast börja på nästa!
Böckerna om Wallander har utkommit i följande ordning:
Mördare utan ansikte (1991)
Hundarna i Riga (1992)
Den vita lejoninnan (1993)
Mannen som log (1994)
Villospår (1995)
Den femte kvinnan (1996)
Steget efter (1997)
Brandvägg (1998)
Pyramiden (1999)
Innan frosten (2002)Men det är inte alls nödvändigt att läsa dem i denna ordningsföljd; varje bok berör ett eget mordfall och kan därför läsas separat. Har man möjligheten är det dock mer givande att läsa dem i ovanstående ordning, eftersom det då blir lättare att lära känna Wallander som person och få en mer strukturerad överblick av hans liv och djupare insikt i hans personlighet.
Ämnar man bara läsa en enda bok om Kurt Wallander, rekommenderar jag utan tvekan Brandvägg, som är min absoluta favorit. Sämst (även om ingen är dålig!) anser jag vara Innan Frosten, främst därför att det inte är Wallander själv som är huvudpersonen i denna bok, utan hans dotter Linda.
Innan man ger sig in i denna ultimata sommarläsning, bör man även veta att Pyramiden skiljer sig från de andra böckerna då den fokuserar mer på Wallander själv. Egentligen hade den kanske passat att läsa först av alla, men gör man det tror jag inte att man uppskattar den på samma sätt som om man läser den sist av allt, varpå den liksom får knyta ihop säcken. Man bör också vara väl medveten om att den mängd tv- och filmserier som visats och fortsätter att produceras om kommissarie Kurt Wallander, till största del inte baseras på de utgivna böckerna. De flesta manuskript för dessa, är skapade helt och hållet för filmatiseringen. Dessutom kan man inte på långa vägar jämföra filmatiseringarna med böckerna (även om min underbara mamma gör ett lysande jobb som statist i flera utav filmproduktionerna!).
Det skrivna ordet är som alltid annars tusen gånger bättre och historien om Wallander ska läsas för att komma till sin fulla rätt!
